2010-11-07
Kan verkligen inte sova och sedan började jag tänka och sen va det helt kört att sova, så jag tänke berätta lite för er vad som hänt i mitt liv den senaste månaden. Har inte orkat skriva om det så därför har det inte blivit någon uppdatering på länge, men nu kommer den.
För en månad sedan, om jag ska vara exakt så den 6 Oktober 2010 så avbröts min upplärning till att bli en elefantskötare. Det funkade inte, vad det beror på vet vi(Jag) inte riktigt. Det är väldigt svårt att förklara allt eftersom det är rätt mycekt att berätta.Efter de veckor som hade gått innan där så visste jag i storsätt nästan redan om det, eller jag kände det på mig. Både genom vad jag själv sett (lite aha upplevelser) och vad jag kände på de runt om kring mig. Har verkligen tänkt mycket på det här och känner fortfarande en väldigt stor klump i mig när jag börjar tänka på det, för jag vill ju det sååååååååå mycket.
Tänkt på vad jag har gjrot fel och vad jag kunnat göra bättre och allt som kunde gjort en skillnad. Jag önska bara att man kunde gå tillbaka lite i tiden så jag kunde ändrat på mig och mitt beteende tidigare och bättre och släppt lite på kontrollbehovet (kanske inte många som förstår varför jag skriver kontrollbehov, men kan förklara det en annan gång) Det stora som jag verkligen skulle vilja ändra på är att jag skulle bara lyssnat på min inre röst och litat fullt ut på den och inte varit så beroende och fäst vid att göra rätt i andras ögon utan bara i mina egna.
JAG ÖNSKA BARA ATT MAN KUNDE FÅ EN ANDRA CHANS.
Nu vet jag ju vad jag gjort fel och vad jag kan göra bättre. Jag känner mig själv bättre och jag ser och förstår saker bättre. Men som sagt det är lätt att sitta här och tänka tillbaka på vad man skulle och inte skulle gjort. Det jag hatar mest är att det är helt kört och att jag aldrig kommer kunna få den chansen igen.
Det va helt av inte meningen att jag skulle jobba med det och det har varit väldigt svårt att förstå och jag har mått så fruktansvärt dåligt över detta och kan ibland fortfarande göra. Försöker hålla humöret uppe och se vad livet har att erbjuda.
Det är väldigt svårt ibland men man kan inte gräva ner sig och att analysera för mycket är heller inte bra. För det är så när man jobbar med levande djur det fungerar inte alltid. Även om jag gjort allt annorlunda, så är inte det någon garanti för att det hade funkat.
De säger att jag är inte den förste och förmodligen inte den sista att misslyckas heller. Det hjälper inte att höra det.
Har pratat en del om det, men det är så svårt att få ur mig mina känslor och få ur mig dem så att det inte blir fel.
Några dagar efter att upplärningen blivit avbruten så sökte jag till ett annat jobb och ska på intervju där nästa vecka. Är det ett teckan på att jag ska göra något annat istället som det jobbet. JAg vill ju vara kvar på borås djurpark men jag vet inte vart jag hör hemma där. Jag trodde jag visste men jag hade fel.
Vill bara hitta min plats här i livet och känna att man är hemma.
För en månad sedan, om jag ska vara exakt så den 6 Oktober 2010 så avbröts min upplärning till att bli en elefantskötare. Det funkade inte, vad det beror på vet vi(Jag) inte riktigt. Det är väldigt svårt att förklara allt eftersom det är rätt mycekt att berätta.Efter de veckor som hade gått innan där så visste jag i storsätt nästan redan om det, eller jag kände det på mig. Både genom vad jag själv sett (lite aha upplevelser) och vad jag kände på de runt om kring mig. Har verkligen tänkt mycket på det här och känner fortfarande en väldigt stor klump i mig när jag börjar tänka på det, för jag vill ju det sååååååååå mycket.
Tänkt på vad jag har gjrot fel och vad jag kunnat göra bättre och allt som kunde gjort en skillnad. Jag önska bara att man kunde gå tillbaka lite i tiden så jag kunde ändrat på mig och mitt beteende tidigare och bättre och släppt lite på kontrollbehovet (kanske inte många som förstår varför jag skriver kontrollbehov, men kan förklara det en annan gång) Det stora som jag verkligen skulle vilja ändra på är att jag skulle bara lyssnat på min inre röst och litat fullt ut på den och inte varit så beroende och fäst vid att göra rätt i andras ögon utan bara i mina egna.
JAG ÖNSKA BARA ATT MAN KUNDE FÅ EN ANDRA CHANS.
Nu vet jag ju vad jag gjort fel och vad jag kan göra bättre. Jag känner mig själv bättre och jag ser och förstår saker bättre. Men som sagt det är lätt att sitta här och tänka tillbaka på vad man skulle och inte skulle gjort. Det jag hatar mest är att det är helt kört och att jag aldrig kommer kunna få den chansen igen.
Det va helt av inte meningen att jag skulle jobba med det och det har varit väldigt svårt att förstå och jag har mått så fruktansvärt dåligt över detta och kan ibland fortfarande göra. Försöker hålla humöret uppe och se vad livet har att erbjuda.
Det är väldigt svårt ibland men man kan inte gräva ner sig och att analysera för mycket är heller inte bra. För det är så när man jobbar med levande djur det fungerar inte alltid. Även om jag gjort allt annorlunda, så är inte det någon garanti för att det hade funkat.
De säger att jag är inte den förste och förmodligen inte den sista att misslyckas heller. Det hjälper inte att höra det.
Har pratat en del om det, men det är så svårt att få ur mig mina känslor och få ur mig dem så att det inte blir fel.
Några dagar efter att upplärningen blivit avbruten så sökte jag till ett annat jobb och ska på intervju där nästa vecka. Är det ett teckan på att jag ska göra något annat istället som det jobbet. JAg vill ju vara kvar på borås djurpark men jag vet inte vart jag hör hemma där. Jag trodde jag visste men jag hade fel.
Vill bara hitta min plats här i livet och känna att man är hemma.
Kommentarer
Trackback
