2008-10-19
Känner mig nere i en väldigt mörk plats och det har jag gjort nu en längre tid. Jag vet inte hur jag ska kunna ta mig ur denna plats, jag vill bara se en ljusare punkt och kunna byta plats.
Jag kan inte beskriva hur jag känner mig, men jag känner mig oerhört ensam. Ensamheten har kommit smygandes. Samtidigt som en del i mitt liv har försämrats och jag verkligen har behövt närhet och verkligen mina vänner, så har ensamheten kommit mer och mer. Just nu känns den nästan kvävande. Jag vet inte vart jag ska vända mig eller vart jag ska ta vägen. Behöver prata med någon, någon som sitter sidan om mig och bara lyssnar, någon som känner mig och verkligen kan förstå mig. Lyssna utan att döma. Det är det bästa med dem vännerna som befinner sig långt här i från, nere i skåne, dem lyssnade alltid och dömde mig inte. När man träffades så fick man en kram och alla märkte rätt snabbt att jag var en person som behövde närhet. Jag älskar att bara krama om någon eller att någon kramar om mig. Utan anledning eller något bara en helt vanlig kram, för att vissa att man bryr sig. Det kan vara närsom och varsom. Bara en kram.
Det är något man inte har här uppe. Hade det i sommras, men den underbara personen försvann. Det lyste verkligen upp mig dag när han kom och var så glad som han alltid är och varje morgon fick man en kram och det är det bästa som finns för mig. Varje dag i mitt liv har i stortsett börjat med en kram. Om det är av någon i min famlij eller av mina vänner har jag alltid haft det i livet. nu har jag det bara på helger och det känns att det är något som fattas.
Riktiga vänner, Folk runt om kring mig, Det är så mycket som fattas. Känner bara en väldigt stor ensamhet just nu och jag håller på att bli galen.
Hjälp!
Jag kan inte beskriva hur jag känner mig, men jag känner mig oerhört ensam. Ensamheten har kommit smygandes. Samtidigt som en del i mitt liv har försämrats och jag verkligen har behövt närhet och verkligen mina vänner, så har ensamheten kommit mer och mer. Just nu känns den nästan kvävande. Jag vet inte vart jag ska vända mig eller vart jag ska ta vägen. Behöver prata med någon, någon som sitter sidan om mig och bara lyssnar, någon som känner mig och verkligen kan förstå mig. Lyssna utan att döma. Det är det bästa med dem vännerna som befinner sig långt här i från, nere i skåne, dem lyssnade alltid och dömde mig inte. När man träffades så fick man en kram och alla märkte rätt snabbt att jag var en person som behövde närhet. Jag älskar att bara krama om någon eller att någon kramar om mig. Utan anledning eller något bara en helt vanlig kram, för att vissa att man bryr sig. Det kan vara närsom och varsom. Bara en kram.
Det är något man inte har här uppe. Hade det i sommras, men den underbara personen försvann. Det lyste verkligen upp mig dag när han kom och var så glad som han alltid är och varje morgon fick man en kram och det är det bästa som finns för mig. Varje dag i mitt liv har i stortsett börjat med en kram. Om det är av någon i min famlij eller av mina vänner har jag alltid haft det i livet. nu har jag det bara på helger och det känns att det är något som fattas.
Riktiga vänner, Folk runt om kring mig, Det är så mycket som fattas. Känner bara en väldigt stor ensamhet just nu och jag håller på att bli galen.
Hjälp!
Kommentarer
Trackback
